Magnetiska Material: Ferromagnetism, Paramagnetism, Antiferromagnetism & Diamagnetism

Ferromagnetism:

• Exempel: Järn, Nickel, Kobolt, Gadolinium
  • Ferromagnetism är den starkaste formen av magnetism. Material som uppvisar ferromagnetism har atomer som är ordnade i magnetiska domäner som kan spontant alignera sig i samma riktning när de utsätts för ett magnetfält. Detta skapar en stark attraktion till magneter.

Paramagnetism:

• Exempel: Oxygen (vid låga temperaturer), Aluminium, Platinum, Titanium
  • Paramagnetism uppstår när atomer eller molekyler har permanenta magnetiska dipolmoment. Dessa dipoler tenderar att ordna sig parallellt med ett externt magnetfält, vilket resulterar i en svag attraktion mot magneten.

Antiferromagnetism:

• Exempel: Manganoxid (MnO), Kromdioxid (Cr2O3), Manganbromid (MnBr2), Nickeloxid (NiO)
  • Antiferromagnetism uppstår när atomer eller joner i ett material har permanenta magnetiska dipolmoment, men är ordnade i sådana mönster att de bildar par med motsatta magnetiska riktningar. Detta resulterar i att det totala magnetiska momentet är noll, vilket gör materialet icke-magnetiskt på makroskopisk nivå.

Diamagnetism:

• Exempel: Grafit, Bly, Koppar, Vatten
  • Diamagnetism innebär att material skapar ett svagt magnetfält som är i motsatt riktning till det applicerade magnetfältet. Diamagnetiska material tenderar att repulseras av magneter och förlorar sin magnetism när det externa magnetfältet tas bort.