Kroppsrörelser
Kroppsrörelser kan delas in i flera kategorier, inklusive:
1. Flexion: Hänvisar till en rörelse som minskar vinkeln mellan två kroppsdelar, rörelser som innebär en minskning av vinkeln i en led. Till exempel, att böja eller flektera armbågen eller knäet. Flexion kan förekomma i vilket plan som helst, inklusive det saggittalplanet. Flexion i detta plan hänvisar specifikt till flexion som sker i saggittalplanet som delar upp kroppen i vänster och höger sektioner. Flexion i saggittalplanet ses vanligtvis i rörelser som en framåtböjning där huvudet och bålen rör sig närmare varandra.
2. Lateral flexion: Rörelse som böjer ryggraden eller nacken åt ena sidan av kroppen. Till exempel, att luta huvudet eller bålen åt sidan.
3. Extension: Ökar vinkeln mellan två kroppsdelar, rörelser som innebär en ökning av vinkeln i en led. Till exempel, att räta ut eller extendera armbågen eller knäet.
4. Abduktion: Förflyttningen av en kroppsdel bort från kroppens mittlinje. Till exempel, att lyfta ut armen uppåt och utåt bort från kroppen eller sprida ut handens fingrar.
5. Adduktion: Förflyttningen av en kroppsdel mot kroppens mittlinje. Till exempel, att föra armen nedåt åt sidan där armen beffiner sig längs kroppen, stänga ihop fingrarna eller korsa benen.
6. Tumabduktion: Avser tummens rörelse bort från kroppens mittlinje. Denna rörelse utförs i första hand vid den karpo-meta-karpala leden som är leden som ligger vid basen av tummen. Abduktion gör att tummen kan röra sig bort från handflatan. Tumabduktion är viktig för många finmotoriska uppgifter. Till exempel, att greppa och manipulera olika föremål.
7. Tumadduktion: Avser tummens rörelse mot kroppens mittlinje. Denna rörelse utförs också vid karpo-meta-karpala leden och den för tummen tillbaka till sitt neutrala läge eller närmare handflatan. Adduktion är motsatsen till abduktion och den spelar också en viktig roll i finmotoriska uppgifter. Till exempel, att greppa och manipulera olika föremål.
8. Opposition i tummen hänvisar till förmågan att få tumspetsen i kontakt med fingerspetsarna. Det uppnås genom rörelse i karpo-meta-karpala leden och det möjliggör ett större rörelseomfång. Denna rörelse gör att vi kan greppa föremål säkert och utföra uppgifter som kräver precision, som att hålla i en penna eller vrida om en nyckel.
9. Reposition i tummen hänvisar till tummens rörelse som sker efter att den har placerats mitt emot fingrarna genom att flytta den tillbaka till dess neutrala läge. Opposition och reposition är två viktiga rörelser av tummen som gör att vi kan utföra många finmotoriska rörelser. Alla dessa rörelser i tummen styrs av musklerna i handen och underarmen som är ansvariga för rörelsen av tummen och andra fingrar. Dessa rörelser är viktiga och relaterade till varandra eftersom de samverkar för att tillåta oss att utföra många finmotoriska rörelser.
10. Rotation: Rörelsen av en kroppsdel runt sin axel. Till exempel, att vrida huvudet åt vänster eller höger, rotera bålen eller rotera axeln.
10.1. Inåtrotation: Även känd som medial rotation, är rörelsen av en kroppsdel mot kroppens mittlinje. Till exempel, vid inåtrotation av armen vid axelleden, rör sig handen närmare bröstkorgen.
10.2. Utåtrotation: Även känd som lateral rotation, är motsatsen till inåtrotation och hänvisar till rörelsen av en kroppsdel bort från kroppens mittlinje. Till exempel, vid utåtrotation av axelleden rör sig handen bort från bröstkorgen. Dessa rörelser förekommer vanligen i leder som axel- och höftleder, och styrs av specifika muskelgrupper som rotatorcuffen och höftrotator-musklerna.
11. Supination: Rörelse som vänder handflatorna uppåt. Till exempel, att rotera underarmen så att handflatan är vänd uppåt.
12. Pronation: Rörelse som vänder handflatorna nedåt. Till exempel, att rotera underarmen så att handflatan är vänd nedåt.
13. Elevation: Rörelse som höjer upp en kroppsdel, som att rycka på axlarna och skulderbladen eller stänga munnen.
14. Depression: Rörelse som sänker ner en kroppsdel. Till exempel, att gapa munnen.
15. Protraktion: Rörelsen av en kroppsdel framåt. Till exempel, att flytta underkäken framåt eller flytta axeln framåt.
16. Retraktion: Rörelsen av en kroppsdel bakåt. Till exempel, att flytta skulderbladen bakåt eller dra underkäken bakåt.
17. Inversion: Rörelse som vrider fotsulan nedåt och inåt. Till exempel, att stå på inerkanten av foten.
18. Eversion: Rörelse som vrider fotsulan uppåt och utåt. Till exempel, att stå på ytterkanten av foten.
19. Dorsiflexion : Rörelse som för tårna mot skenbenet. Till exempel, att höja foten vid fotleden.
20. Plantarflexion: Rörelse som för bort tårna från skenbenet. Till exempel, att stå på tå.
21. Palmarextension: Är rörelsen av handen vid handleden där fingrarna pekas bort från handflatan.
22. Palmarflexion: Är rörelsen av handen vid handleden, där fingrarna förs mot handflatan, eller framsidan av underarmen. Denna rörelse är också känd som handledsböjning. Både palmarflexion och extension är typer av mänskliga kroppsrörelser som involverar flexor- och extensormusklerna i underarmen.
23. Abduktions- och Adduktionsrörelser i handleden avser handens rörelse i sidled, det vill säga från sida-till-sida. Abduktion (radial deviation) i handleden är handens rörelse bort från kroppens mittlinje. Denna rörelse uppstår när handen flyttas i sidled bort från kroppens mittlinje. Adduktion (ulnar deviation) i handleden är handens rörelse mot kroppens mittlinje. Denna rörelse uppstår när handen förs i sidled mot kroppens mittlinje.
24. Circumduktion: Rörelse som är en kombination av flexion, abduktion, extension och adduktion. Till exempel, att spåra eller rita en cirkel med armen eller benet.
25. Specialrörelse: Är rörelser som är unika för en specifik kroppsdel. Till exempel, ögonens och tungans rörelser.
26. Förflyttning: Rörelser som involverar Förflyttningen av kroppen från en plats till en annan, som att gå, springa och krypa.
27. Manipulation: Rörelser som involverar användningen av händer och armar för att hantera föremål. Till exempel, att greppa, hålla, nypa, trycka, lyfta, bära och kasta.
28. Stabilisering: Rörelser som innebär att upprätthålla balans och stabilitet. Till exempel, att sitta eller stå på fötterna med helt rak rygg.